Ner i skiten..
.. Jag blev helt plötsligt bara helt deppig, och jag gråter. Vet inte varför.. eller jag vet nog.. egentligen.
Jag orkar inte, hur många gånger ska jag behöva säga det? Jag orkar verkligen inte!
Jag orkar inget nu.. kan inte röra mig, ont överallt. Kan inte andas. Varför?
Varför, varför, varför?? Jag vill inte mer.. jag orkar faktiskt inte.
Jag orkar inte, hur många gånger ska jag behöva säga det? Jag orkar verkligen inte!
Jag orkar inget nu.. kan inte röra mig, ont överallt. Kan inte andas. Varför?
Varför, varför, varför?? Jag vill inte mer.. jag orkar faktiskt inte.
En förlorad själ..
.. Ja, det är lite deprimerande. Jag känner mig vilsen, helt lost i universum. Små partiklar av dust som svävar omkring. Jag lever i min bubbla, verkligen och jag vet inte hur jag ska lämna den och om jag någonsin kommer klara av att göra det. Jag undrar om vissa människor egentligen bryr sig.. jag undrar ofta vad som är fel. Eller alltså, jag vet vad som är fel, problemet är jag. Folk vet inte var de ska göra av mig, därför blir jag ofta bara ett bihang och en utstött. Jag har aldrig bett om det här livet och jag funderar ofta över varför man ibland föds till en plats där man inte hör hemma. Jorden, hm.. det är inte min plats.
Var kommer jag någonsin platsa in?
Var kommer jag någonsin platsa in?